Hej Annika!

Har under helgen streckläst din roman Jenny, Jenny. Så fort jag fick någon ledig tid över, så var jag helt inne i boken. Även att jag denna helg har haft enormt mycket skolarbete som jag egentligen borde ha gjort. Din roman var i och för sig också ett skolarbete, inom ett debutantprojekt som vi ska börja med i svenskan, men det behöver inte vara klart förrän om flera veckor. Men då har jag iaf god tid på mig att förbereda mig inför det.

Jag har nog aldrig tidigare läst en bok som berört mig så mycket som din gjorde. Den har fått mig att skratta högt några gånger. För att i nästa sekund få mig att nästan gråta. Jag tycker också att boken öppnat mina ögon och fått mig att se annorlunda på saker runt omkring och händelser som inträffat tidigare i mitt eget liv. Jag älskade att händelserna i boken hela tiden förändrades till något nytt, och att det inte jämt blev som man önskade. Att det inte hela tiden var tvunget att komma till det lyckligaste slutet utan att det kunde gå åt det helt andra hållet och efter det komma till rätsida på problemen. Du har enligt mig skrivit en bok som visar upp verkligheten på ett sanningsenligt sätt, och beskriver livets alla upp- och nedgångar och får dessutom bra saker att växa fram på ett naturligt sätt ur allt det dåliga så att man själv som läsare blir alldeles varm i kroppen av glädje.

Jag hoppas du kan förstå vad jag vill säga. Jag vill nog bara tacka dig för en helg med

underbar läsning, och för de erfarenheter, om man nu kan säga så, som din bok har

gett mig. Hoppas du kommer skriva fler böcker för då kommer jag absolut att läsa dem. Tack!